“Vinden är lös, håll er inne!” uppmanade Myndigheterna i Göteborg i helgen. Fördelen med att hålla sig inne (hemma) har man ju hört några gånger de senaste två åren. Men att få ett träd eller dylikt över sig kanske inte är så hälsosamt. Och blåst är ju allmänt otrevligt så inne det fick bli. Tog tillfället i akt att titta igenom bilder från diverse resor jag gjort de senaste åren. Man kan resa utan att lämna hemmet.
Några av bilderna visade en resa jag gjorde för ett par år sedan till Vigo i Galicien, norra Spanien. Denna del är grönare och frodigare än många andra platser i landet. Mycket på grund av riklig nederbörd och lägre medeltemperaturer. Det blir en annorlunda trädgårdupplevelse där. Påminde mig lite om Nya Zeeland faktiskt.
Jag och min resekompanjon hyrde cyklar och utforskade området. Spontant insåg vi att vi fann oss i närheten av Museo Municipal de Vigo “Quiñones de León”. Men som tyvärr visade sig vara stängt. Museet är beläget i en före detta Pazo med anor från slutet av 1600-talet, det hade varit roligt att se insidan. Men vad skall man göra?

Kanske titta på baksidan? Det fanns inga stängda grindar eller annan obstruktion så vi följde stigen runt hörnet. Och stod helt plötsligt i en utsökt trädgård! Perfekt ansade parterrer, vajande palmer, fina stålpergolor, rosor – vi blev minst sagt förvånade. Trädgårdens formella struktur, tog jag reda på senare, kom till i slutet av 1800-talet. Den är helt klart inspirerad av franska och engelska förebilder. Formen på trädgården är rektangulär med tre olika terasser och sträcker sig bakom huvudbyggnaden. Det formella är det första man ser, men här ryms mycket mer.


Till exempel en eukalyptusskog med träd som är över hundra år gammal, en minikopia av herrgården, en två hundra år gammal kamelia, tulpanträd och inte att förglömma en mytisk skulptur som för tankarna till Kung Arthur.

Det var dock främst två saker jag tänkte på när jag vad där. Dels förekomsten av lava på murar och andra stenpartier. Det får trädgården att se betydligt äldre ut än drygt 150 år. Antar att det är klimatet som bidrar till detta. Det andra var modernisering av den bakre delen av trädgården. Här har man placerat stora stålpartier med trapp precis bredvid en slags 1800-tals balustrerad pergola. Kontrasten är total, men hur snyggt! Jag har stark tro på att det är just kontrasten som får en design att tända till. Och det har hänt här. En trädgård väl värd att besöka!



